Vi har placerat cookies på din dator och lagrat ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. [Mer om cookies]
KRÖNIKA

KRÖNIKA: Det trodde vi aldrig

Publicerad

Inte den största optimist kunde tro på det ordentligt på förhand. Men det gick. Med ett fantastisk försvar är Sverige klart för VM. Och Andreas Granqvist explosion efteråt var vacker.

Andreas Granqvists tårar efter slutsignalen sa väl allt. Alla känslor som bara flög ut efter en av svensk landslagsfotbolls största urladdningar genom tiderna. Över två matcher. Två vansinniga pressande matcher. Granqvist grät sig rakt in i vår fotbollshistoria. Vi kommer se klipp i 20 år framåt med några av hans brytningar och rensningar ihop med tårarna. Och vi kommer älska det.

Det var spel mot ett mål och alldeles för få svenska anfall för att man skulle stå emot hela matchen i Milano. Egentligen, ja. Men det brydde sig inte spelarna om. De sprang och täckte varenda yta, sköt bort bollen och började om. I 90 plus 5. Fastän det inte skulle gå.

Alla överpresterade under dessa två matcher. Inte minst Andreas Granqvist, Sebastian Larsson, Emil Forsberg, Robin Olsen, Ludwig Augustinsson med flera, med flera.

Och vi ska såklart berömma Janne Anderssons taktiska finess som kunde baxa ett Zlatanlöst landslag till VM.

Jag sticker in den uppenbara frågan – kommer Ibrahimovic gör som Henke Larsson 2008 och kliva in som en joker?

Senast Sverige spelade en VM-match för herrar var jag på plats. Åttondelsfinalen mot Tyskland, den 24 juni 2006. En vansinnig stämning på läktarna, Henke och Zlatan och hopp och förtvivlan. Och lite överkörning, javisst, men det totala med en VM-match med ett lag man följt genom åren är underbart. Det kommer folk få uppleva igen i sommar.

Och så måste jag säga: att inte låta Andreas Granqvist prata om damernas hot om bojkott vid Fotbollsgalan – oerhört töntigt. Och klantigt. Har förbundet inte märk minsta lilla av hur stora krafter som är i rullning för närvarande? Sen kan man ju också tänka sig att Granqvist kunde tagit saken i egna händer och sagt att damerna borde få bättre avtal inte minst för jämställdhetens skull. Det kommer ju hamna där för eller senare så då är det ju smart att inte bli ihågkommen som en bakåtsträvare. (Ja, även om vi nu kommer minnas tårarna och playoff-drömmatcherna också.) Vi minns 2015 när Kim Källström sa ”Vi är alla världsmedborgare” när flyktingkrisen var på tapeten istället för att dra nån floskel om sport kontra politik. Så man har även som fotbollsspelare chansen att bli ihågkommen för vettiga humanistiska värderingar. Om man vill.

Aktuellt
Senaste krönikorna
Nyheter
Allsvenskan
Damallsvenskan
Ishockey