KRÖNIKA

Ingen kan det det ifrån oss

Publicerad

Det började okej, men såg ut att bli som vanligt ganska snabbt. Men sen visade Sverige den nya kraften, den nya attityden, det nya sättet att våga. En enorm bedrift av Sverige som skrällde ut Tyskland.

Visst tänkte vi, ”Nej, skit också, nu är det stekt”. Tyskland hade ju lite grepp, släppte till nån chans bakåt för Sofia Jakobsson, men sen kom 1-0. Miss i försvaret, en ursnyggt avslut. Och då kom ju tankarna att det skulle bli som det senaste kvartsseklet när Sverige möter Tyskland i slutspel. En, hedersam, förlust.

Men så fick Jakobsson ett nytt läge. Och bra touch, och ett resolut avslut.

Låt mig fortsätta hylla kraften hos flera av de svenska spelarna. Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson inte minst. För att nämna några. Och det har verkligen varit utropstecknet i detta VM, att landslaget har en ny pondus. Att man får fram råstyrkan i avgörande, tuffa lägen.

Vi ska också prata om självförtroendets roll. Kraften och det resoluta kommer såklart även från det. Att se Blackstenius tro mer och mer på sig själv, på laget, på alltet, på möjligheterna – det är ljuvligt. Så att hon satte en retur i taket var fullt naturligt. Efter ett fint anfall från Sverige.

Tyskland är inte vad Tyskland har varit. Riktigt. Men de är ett oerhört bra lag som av bara farten och vanan kan vinna VM-matcher. Så Sveriges bedrift är enorm. Ett svenskt lag som var okej har blivit ett världslag. Och på ett sätt som är mer än under OS 2016, då man hoppades på betongförsvar och lite tur. Nu finns det en tro och en kraft på ett annat sätt.

Så nu känns det som vi är på väg mot VM-guld. Fast då har man glömt att det har gått tid sedan det enda som var i vägen var Tyskland. Nu är det en helt annan tid. Nu är det en oerhörd utmaning att gå förbi Nederländerna i semi. Men ingen kan ta ifrån oss att vi slagit Tyskland i VM.

Aktuellt
Senaste krönikorna
Nyheter
Allsvenskan
Damallsvenskan
Ishockey